Open data

Open data

Att publicera forskningsdata på ett sätt som är mer eller mindre tillgängligt för andra är inte ett nytt fenomen. Det har länge gått att hitta och använda sig av öppna, ofta domänspecifika, repositorier för forskningsdata och offentliggjorda, enskilt publicerade dataset. Det som är nytt är en stor och ökande satsning för att samla och organisera öppet tillgänglig forskningsdata i stor och övergripande skala, samtidigt som möjligheterna och viljan till öppet tillgänglig vetenskaplig kommunikation överlag ökar.

EU, genom EU-kommissionen, arbetar aktivt för utvecklingen av öppet tillgänglig forskning (Open Science), och som ett led i detta öppen tillgång till forskningsdata (Open Data). Därför har tillgängliggörande av forskningsdata blivit allt viktigare i forskningsprojekt som finansieras av EU-medel, något som också får genomslag i andra sammanhang. Till exempel går detta mönster igen även hos andra forskningsfinansiärer och politiska beslutsfattare.

Men parallellt med starka incitament för Open Data finns även en pragmatisk hållning till att öppen tillgång till forskningsdata inte alltid är möjlig eller önskvärd. Detta förhållningssätt kan sammanfattas som att tillgängligheten till data å ena sidan bör vara så öppen som möjligt, men samtidigt också så stängd som är nödvändigt ("As open as possible, as closed as necessary"). Detta innebär ett skifte mot att öppen tillgång alltmer ses som normen, medan begränsningar av tillgång till forskningsoutput kräver motivering. 

Möjliga orsaker till att begränsa tillgången till forskningsdata kan vara etiska frågor (till exempel skydd av informanters integritet), säkerhetsfrågor, tillfälligt embargo, avtal och copyright. 

Utöver publicering av forskningsdata i repositorier, arkiv och databaser ser vi nu en framväxt av tidskrifter specialiserade på forskningsdata. Citering av forskningsdata förväntas bli ett ytterligare sätt att mäta genomslag för forskning. För att göra forskningsdata möjlig att citera behöver den förses med permanenta identifikatorer som gör det möjligt att hitta ursprungskällor för data över tid. Exempel på sådana identifikatorer är DOI och urn:nbn.

Tidskrifter för forskningsdataOpen Science (European Commission)